Nu sitter jag här...

och väntar på att det ska bli min tur att få prata med en ledare om året och så. jag känner redan nu hur jag kommer börja gråta om vi kommer in på ämnet hem längtan! Galet alltså!

Jag var riktigt ledsen igår, jag läste alla mail jag fått och speciellt det från mamma. Där kunde jag jag hålla dem inne längre! Jag grät och grät och det ville inte sluta. Men efter 10 minuter så kändes det mycket bättre! Yasmine och Viktoria kom upp och frågade hur det va så jag insåg att jag är faktiskt inte ensam i hela världen. Jag har alla vänner här, alla vänner hemma, familjen hemma, förhoppningsvis familjen i USA, om jag inte behöver byta! Vi får de hur det blir med det!

Jag ringde dem här om dagen och de kunde inte vara mer otrevliga! Jag vill verkligen inte åka dit! Vi får se, jag ska prata med en ledare och så får vi se hur det blir med det! Nu så sitter jag som sagt här och väntar! Jag borde packa men jag orkar varkligen inte!

Kommentarer
Postat av: Kristina (Felix mamma)

Vännen, det blir bra ska du se <3. Viktigt tror jag att tillåta sig att längta... sätt timern på 10 minuter och längta på. Varma kramar till världens modigaste tjej. Kristina

2009-08-17 @ 18:41:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0